Torsby kommun
Torsby kommun
[ARKIVMATERIAL]
Sidan kan innehålla uppgifter som blivit inaktuella.

Skrivartävlingen avgjord- Välkommen på Öppen scen

Det kom in många fina bidrag till årets Skrivartävling.

Vinnarna i årets Skrivartävling är utsedda och onsdag 25 januari kl. 18.00 är det Öppen scen på Torsby bibliotek. Där kan de barn och ungdomar som vill, läsa eller sjunga sina dikter, som en del i skrivartävlingen.

Vad är hem?

Alla elever till och med gymnasiet kan delta i skrivartävlingen och denna gång var temat Vad är hem? Totalt kom det in 180 bidrag.

I början av februari blir det Öppen scen på Kvistbergsskolan i Sysslebäck.

Skrivartävlingen januari 2017

Vinnare År 0-3:

  1. Engla Dahlström 3B, Holmesskolan
  2. Alva Liljengren år 3, Kvistbergsskolan
  3. Ella Marklars 3C, Holmesskolan

Vinnare År 4-5:

  1. Erik Danielsson 4C, Holmesskolan
  2. Emelie 4A, Holmesskolan
  3. Philip Verme 4 A, Holmesskolan

Vinnare År 6-7:

  1. Wilma Hagberg 6B, Frykenskolan
  2. Vincent Hallbäck 6B, Frykenskolan
  3. Markus 6A, Frykenskolan

Vinnare År 8-9:

  1. Emma Holmvik 9C, Frykenskolan
  2. Alma Axelsson 8E, Frykenskolan
  3. Linnea Olsson 9E, Frykenskolan

Vinnare Gymnasiet:

  1. Pontus Wulff Johansson SA16, Stjerneskolan

Hederspris:

Tilda Norman 8D, Frykenskolan

Vinnardikterna

Hem

Jag står vid en lyktstolpe.
Var är mitt hem?
Har jag ett hem?
Nån känner så men ingen vet hur mitt hem är.
Alla borde ha ett hem.
Men överallt finns det inte ett hem åt alla.
Men mitt hem är bra precis som det är.
Om jag skulle kunna göra nåt åt att inte alla har ett hem så skulle jag verkligen försöka.

Engla Dahlström 3D, Holmesskolan

 

Hem

Man ska kunna känna sig trygg i sitt boende.
Man ska få tillgång till mat.
Man ska få tillgång till värme.
Det mest behövliga i sitt boende är:
Trygghet, mat, värme, kläder, familj,
vatten, pengar, kärlek, mysigt,
sovplats, radio och tv.
Rätt till att leva livet.
Inte bli misshandlad för någonting dumt.
I mitt hus bor jag, min manna, min låtsaspappa.
Min syster och tre katter.
Min riktiga pappa dog 2015.
Man ska ha rätt till att gå i skolan.
Man ska få den kärlek man behöver.
Ät maten du blir serverad.
Om du inte gillar maten du blir serverad,
Ta bara lite.
Samma sak gör du när du är i skolan.
För tänk på de som nästan aldrig får någon mat.
Det finns barn som inte får gå i skolan på grund av krig.
Jag önskar att det inte är lika mycket krig.
Jag hoppas att världen blir bättre snart.
Kom ihåg att du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Alva Liljengren år 3, Kvistbergsskolan

 

Mitt hem

Jag är ganska trygg i mitt hem.
Mitt hem är bra när man väl lär känna det.
Alla har inte ett hem.
Så man ska vara glad att man får ha ett hem.
Man ska tycka synd om dem som inte har ett hem.
Jag har husdjur i mitt.
Jag gillar mitt hem och min familj.

Ella Marklars 3C, Holmesskolan

 

Skogens hem

När jag är i skogen är det skönt.
Men jag känner mig inte hemma.
En fågel sätter sig på min axel.
Den är inte rädd för den är hemma.
Men jag är rädd för jag är inte hemma.

Erik Danielsson 4C, Holmesskolan

 

Vad är ett hem?

Ett hem är stort, varmt och snyggt.
Ett hem är litet, kallt och stökigt.
Ett hem är älskvärt, fint och skyddat.
Ett hem är oälskat, fult och oskyddat.
Ett hem är färgglatt, torrt och många rum.
Ett hem är svart-vitt, blött och få rum.

Emelie Mellembråten 4A, Holmesskolan

 

Vad är ett hem?
Det är där jag bor.
Där är jag trygg.
Min pappa.
Min mamma.
Storebror.
Lillasyster.
Och hund.
I mitt vita hus.
Trivs vi tillsammans.
Pappa eldar i kakelugnen om det blir kallt.
Ett hem ska vara varmt.

Philip Verme 4A, Holmesskolan

 

Mörkret faller på
En ensam stol väntar,
på den som komma skall.

Markus Olsson, 6A, Frykenskolan

 

Hem

Regnet öser ner.
Blod från mitt knä rinner ner.
Mammas varma famn.

Wilma Hagberg 6B, Frykenskolan

 

Öppnar jag dörren.
Stanna här i det fria.
Fruset är ute.

Vincent Hallbäck 6B, Frykenskolan

 

De skriker, de slåss, de bara bråkar med varandra.
Jag hoppas, jag ber, jag bara väntar ut det.
Jag är helt ensam i det här huset kallat ”hem”.

Jag håller hårt om mina drömmar medan jag ser att allt faller samman.
Vart har all kärlek tagit vägen?
Vart har all glädje tagit vägen?
Jag är helt ensam i det här huset kallat ”hem”.

Vem har rätt egentligen?
Vem är det som bryr sig?
Försöker visa att jag fortfarande är här.
Lyssnar ni på mig nu?
Helt ensam och osynlig för alla andra i det här huset kallat ”hem”.

Alla gånger ni har skrikit på varandra.
Alla gånger ni har bråkat med varandra.
Är det jag som har fått tagit den värsta smällen.
En gång fanns det hopp, det fanns kärlek.
Men nu är jag helt ensam i det här huset kallat ”hem”.

Men ibland är ”hem” inte fyra väggar,
Utan två ögon och ett hjärtslag.
Och det är dessa ögon och det hjärtslaget jag försöker hitta.
Jag försöker hitta vägen hem igen.

Emma Holmvik 9C, Frykenskolan

 

Släpar fötterna på gatorna i alla Sveriges städer.
Spenderar nätterna på olika hotellrum.
Stirrar ut över de blinkande ljusen.
Man kan tro att jag inte har något hem.

Solen går ner över alla små husen.
Mörkret nuddar vid horisonten.
Byter hotell med handen i fickan.
Gör som nomaderna gör.

De mörka tankarna tar över.
De är djupa som de djupaste haven.
Men vi har ett lyckligt liv i en värld av sorg.
Man kan tro att det är nåt jag döljer.

Det gör ont att se så mörka krafter.
Men det kanske går över.
Precis som när stormen mojnar.
Eller när kärleken tar slut.
Lever med ett trasigt hjärta.

Träffar någon jag växte upp med.
Frågar hur det är,
fast jag egentligen ej vill veta.
Åker flera varv runt jorden utan busskort.
Hamnar på ännu ett hotellrum.
Man kan tro att jag inte bryr mig.

Jag ska till Visby, sen till Umeå.
Utan kroppen i behåll.
Tar en cigg på en bänk i staden.
Väntar på att världen ska rasa utom räckhåll.

Men solen kan lysa upp igen.
Och då är resandet slut.
När jag reser ner till havet,
då är allting som förut.
Ja, då är allting som förut.

Alma Axelsson 8E, Frykenskolan

 

Fotsteg i trappen, knarrande, klirrande nycklar.
En hand öppnar dörren, stiger in…
Möts av doften av mammas hembakade bullar.
En storasysters skor klampar i hallen, hö överallt.
Vår uppväxt passerar i revy.
Ett steg, ett ord, en mors kärlek till sina döttrar.
Första hemmet, första minnet, första skrattet.
Två springande småtjejer, runt mammas ben.
Första gången man höll i en penna.
Första gången man såg en Disney-film.
Platsen där man lärde sig älska, eller i alla fall stå ut med sin storasyster.
Platsen där kärlek först fick en förklaring.
Vår plats där vi växte upp.
Vårt hem.

Linnéa Olsson 9E, Frykenskolan

 

Uppväxt helt själv av min mor.
För att min far var borta i ett land och slogs.
Uppfödd i ett hus som enda barnet.
Så hade jag lätt att få problem med lagen.
Jag var född för att dö.
Så ge mig då inte ditt stöd.
Min far kom tillbaks från Vietnam.
Men hans förnuft var vad som stannade kvar.
Utan min faders dagliga stöd.
Så förstod jag att han inombords redan var död.
Jag var född för att dö.
Så ge mig då inte ditt stöd.
När jag växte upp insåg jag vad livet ger.
Och att allt detta var mitt eget fel.
Där jag växte upp var livet svårt.
Så man tog alla möjligheter man kunde få.
Jag var född för att dö.
Så ge mig då inte ditt stöd.
Så när lumpen kom till byn.
Så gick jag med utan att ge mina föräldrar en enda syn.
I armén så ger man civila sitt stöd.
Genom att få sig själv mördad i en våldsam död.
Det är nu min tid att dö.
Så kom till min grav för att visa ditt stöd.
Här i öknen så finns det många sätt att dö.
Och det var ju detta jag själv hade sökt.
Ett hem är inte där jag i ren skräck föds.
Det är där jag stolt över mig själv dör.

Pontus Wulff Johansson SA16, Stjerneskolan

Saknar du någon information?
Har du synpunkter på den här sidan, tar vi tacksamt emot dem. Fyll i formuläret nedan och dina synpunkter skickas till ansvarig för sidan. Om du anger din e-postadress kan vi ge återkoppling. Tack för att du hjälper oss att skapa en bättre webbplats.



Bekräfta att du är en människa: * (obligatorisk)